PS! Murphy var en jävla optimist

Hon framför mig har en knut i håret. Kanske inte kan tyckas vara en iakttagelse av vikt men det är en sån där liiiten ofrivillig knut i ett annars helt spikrakt hår. Alltså skitirriterande.

Ska nu således sitta i ca 2,5 timme utan att påpeka detsamma för vederbörande, inte köra fram fingrarna för att se om den kan lösas upp eller avkräva en sax från personalen och helt sonika klippa bort skiten. Tortyr!!!

Inser ju tack och lov att inget av alternativen ovan kommer att påverka min ankomst till flygplatsen på ett positivt sätt. Sätter mig på händerna, biter HÅRT i tungan och börjar fundera (vilket aldrig slutat väl).

För att förhöja den obehagliga upplevelsen sitter det en vit ”sak” strax intill knuten. Skulle lätt kunna knäppa bort den med pekfingret men inser ju att det förmodligen skulle ge samma resultat som om jag åtgärdar knuten med en sax. Mer tankeverksamhet verkar krävas!

Många somnar ju under en flygning. Det skulle onekligen underlätta min mission om det inte vore för Duracell. En person som bara måste vara hans brorsa sitter i stolen bredvid mig. Han verkar nyladdad och det finns inte en chans i helvetet att han kommer somna. En snabb dansk skalle skulle förmodligen bara rendera i en sträckt nacke och arresten när jag kommer fram. Lägger den idéen på is.

Så det finns bara ett sätt kvar. Får helt enkelt låtsas somna framåtböjd över sättet. Kanske kan pilla bort ”saken” och lösa upp knuten utan att väcka framförvarandes sömn och den svamlande stolsgrannens nyfikenhet. Så får det bli!

Enligt min kurator skulle jag förmodligen må väldigt bra av att dra ner på mitt flygande…

Tur att man redan är ful för mitt ansikte håller på att falla i bitar. Det har helt enkelt slängt in handduken. Vintern som aldrig vill ta slut har till sist krävt sin tribut. Skinnet ser även efter litervis av hudkräm ut som om det var stulet från Tutankamon.

Hade jag varit en ödla hade jag förmodligen framstått som oemotståndlig när huden så sakteliga krakelerar. Nu är jag tyvärr inte det och börjar misströsta.
Det enda jag ännu inte provat är en blandning av motorolja och 5-56 men det är nära nu.

När jag kollar in alla väderappar som finns att tillgå är resultatet samstämmigt nedslående. Ingen vår i sikte. Slår in till och med in Aruba som plats för att få lite vårkänslor men det funkar dåligt.

Nu är jag på väg till Frankrike och på vägen till flygplatsen samtalar jag med en kollega från Paris. Hon upplyser mig glatt om att det just snöat där. Va fan är det som händer? Min tanke att öppna en gratisparkering utanför tomten där tomgångskörning är tillåten framstår allt mer som en lysande ide’. Vi behöver verkligen skynda på den globala uppvärmningen!

Jag HATAR vintern!!!

El är bra. El som är kopplat på rätt sätt är även bättre! Om el är kopplat på fel sätt talar jorfelsbrytataren tack och lov om att du är en komplett idiot.

Ska byta element i badrummet. Jag menar, hur svårt kan det va? Några tusen kronor senare, när jordfelsbrytaren för fjärde gången inom loppet av två minuter räddat livet på en, börjar man få en insikt i definitionen av fackman.

Färgen på skitjävlakablarna är ju trots allt ganska enkla. Gröngul är jord och den kan du stoppa i mun utan att dö. Blå är nolla och även den går att stoppa i mun utan att dö i mer än 50% av fallen. Svart kabel i mun och du bör ha skrivit färdigt dit testanente. Klart som korvspad! Men icke då. Tomten som byggde huset har bevisligen varit färgblind.

Efter ändlösa försöka att förstå får man helt sonika svälja sin stolthet och ringa en livlina. Förklarar i detalj vad jag försökt göra och även resultaten av desamma. Svaret blir definitivt inte det man vill ha!

”Så du försöker alltså koppla in ett 230 volts element i ett väggfast uttag avset för 2-fas 400 volt? Där finns ingen nolla, bara en för tidig död för amatörer.” Jävla viktigpetter, hans nummer ska bort ur telefonen!!!

Hur ska en normalbegåvad (nåja) kontorsnisse kunna känna till att två proppar måste dras ut om man inte vill dö vid installationen! Skitelement!

Nu har jag (fan, fan, fan ) tvingats köpa ett nytt element och även kopplat in detsamma. Har inte vågat ta i det samtidigt som jag rör nåt som jordar men varmt blir det.

Om min huselektriker får kännedom om denna elinstallation kommer han högst sannolikt lägga mig över knät för att återuppliva gammal hederlig barnuppfostran.

HATAR EL!!!

Klart som fan det ska vara en pinne på en fågelholk! Äh, det behövs ju inte säger min medkonstruktör. Meningarna går starkt isär men då träder 12-åriga Emilia in i handlingen och sätter stopp för vidare diskussion. ”Det ska vara en pinne”. Hon är en klok ung dam!

Varför det helt plötsligt skulle byggas en fågelholk är fortfarande lite oklart men så hade det blivit bestämt. Att det hela skulle utföras av två personer där vår skapare placerat tummarna mitt i handflatan underlättade inte direkt byggprocessen. Vi må va duktiga på mycket men nån snickarfirma ska vi nog inte dra igång.

Det första försöket fick till slut avbrytas. Dels för att den förmodligen, pga storleken, skulle kräva bygglov och dels för att den blev så sne och vind att man inte ens behövde göra nåt hål. Fåglarna skulle obehindrat kunna flyga in och ut genom någon av springorna. Utan att fälla in vingarna…

In med rivningsanmälan och tillbaks till ritbordet alltså.

Nästa försök blir nästan bra. Den är fortfarande sne men inte värre än att det kunde fixas med lite (jättejävlamycket!) fogmassa.

Spikar efter avklarat värv upp den lite annorlunda skapelsen i en tall och börjar vänta och nu har det äntligen hänt! Två talgoxar har flyttat in i Brf Byggfusk.

Att dom förmodligen flyttat in för att dom gillar att ständigt vara höga på ångorna från fogmassan skiter jag i. Det känns i alla fall bra!!!

Jävla vägmarodörer!!! Förstår helt enkelt hur dom tillåts framföra ett fordon.

Det är en lång raksträcka där jag själv håller en allt för hög hastighet som förmodligen kan anses direkt farlig. Trots det verkar jag inte närma mig en meter. Helt otroligt men nu handlar det om prestige. Jag SKA om.

Försöker att se vad det är för modell på fordonet men med tanke på hur dom passerar kurvan i slutet på raksträckan utgår jag ifrån att det är nåt löjligt dyrt och förmodligen chippat.

Efter raksträckan är det bestämt. Jag ska om om det så ska kosta mig livet. Ökar farten ytterligare och segar mig sakta och säker ifatt. När jag passerar får jag mina fördomar bekräftade. Mannen som kör fordonet är en oansvarig man i 30-årsåldern i sällskap med flickvän och barn. Dom har troligen ingen aning om vilket trauma dom skapar för en lätt överviktig 50-plussare.

Nästa joggingtur blir där det inte finns några människor och definitivt inte föräldrar som är ute på power walk med sin barnvagn!

Stockholm maraton känns rätt avlägset just nu!!!

Jag trodde jag skulle åka hem i kväll men där trodde jag fel. Blir på kontoret upplyst om att några innovativa människor har sett till att mitt flyg är inställt pga strejk. Således ser man istället fram emot en hemfärd i morgon bitti. Med lite tur… 

Varför dom strejkar är det ingen som riktigt vet men så befinner jag mig också i landet där man uppfann uttrycket ”strejka bör man annars dör man.

Då man vill vara på plats på morgonen och inte riskerar att missa det nästa (högst potentiella) flyget ber jag vår resebyrå att hitta ett hotellrum så nära flygplatsen som möjligt. Säger att jag skiter fullständigt i vilket hotell det är så länge det är nära, har ett tak och en säng. Kände mig trots allt strul rätt nöjd då jag meddelas om att man hittat ett rum som motsvarar min kravställning. Det är i dessa stunder jag, med all rätt, borde ifrågasätta min intellektuella status.

På kontoret meddelar jag min trevliga kollega att jag ämnar sätta mig på ett tåg till flygplatsen. Tåg förkortar restiden avsevärt och som en bonus slipper jag kräkas ner nån stackars taxichaufför. Tåg säger han då med en frågande röst. Det går väl inga tåg, dom har ju också gått i strejk.

Nu är jag inte längre lika nöjd!

Får väl lik förbannat sätta mig i en taxi då. Tänker att chauffören bor i landet och ändå mer eller mindre är medskyldig till deras strejkkultur och därmed förtjänar en spya i bilen. Får återigen samma undrande blick. Är du säker på att du vill åka taxi nu? Det är mitt i rusningstrafik och den är värre än nånsin för tågen går ju inte.

Av nån anledning tycker jag inte längre lika bra om min kollega.

Vet inte hur lång tid taxiresan varade då jag var fullt koncentrerad på att inte kräkas eller skrika nåt som kunde vara straffbart. Det tog i alla fall en overkligt lång tid och det hade förmodligen varit billigare att ha köpt en egen bil.

När chauffören äntligen deklarerar att vi är framme vid hotellet är det min tur att koppla på den frågande blicken. Bilen har ju stannat vid en rivningstomt. Ber en stilla bön att han bara är en skämtsam liten gynnare men icke då. När jag tittar upp på väggen sitter där en skylt med samma hotellnamn som vår resebyrå uppgett.

Efter några fruktlösa försök att hitta en hjälm eller nåt liknande skydd ber jag en snabb bön och går väldigt illa till mods in.

I receptionen möts jag av en onaturligt glad person som hälsar mig välkommen till deras fina hotell. Han verkar helt oberörd av det faktum att huset förmodligen kommer att rasa ihop och krossa honom vilken sekund som helst. Karlfan måste helt enkelt vara påtänd så ända ini helvete! Funderade först på om jag av ren nyfikenhet skulle fråga vad han tryckt i sig för det är utan tvekan nåt uppåttjack modell ”Creme de la Creme” men lät det bero.

När det nu närmar sig sängdags och fruktan för att väckas (nåja) av ett nedfallande tak sakta smyger sig på börjar jag undra om jag inte borde ompröva mitt beslut. 

Ska nog helt enkelt gå ner och fråga om han har nåt kvar. Är det så bra som det verkade borde jag kunna flyga hem för egen maskin…