Vem flyger frivilligt luftballong? Och varför???
Nu kommer ju givetvis nån smart människa komma upp med en massa olika (o)intelligenta argument som jag genast gladeligen ska skjuta ner.
Argument #1: Det är så rofyllt – Jösses, det är utan konkurrens det dummast svaret. Vi snackar en tygpåse model XXXL som fylls med varmluft och fästs i en flätad korg med några sketna snören. Personligen ser jag inget rofyllt i att fundera på när snörena ska gå av eller om tygpåsen har sytts av en underbetald tioåring från andra sidan jordklotet. Vis av erfarenheten vet jag att INGET jag sydde vid den åldern höll i mer än ca fem sekunder.
Argument #2: Det är så vackert – Hur vet man det när man ändå kommer att stå med slutna ögon och be hela tiden? Skaffa för guds skulle en TV!
Argument #3: Det är spännande – Ja det tror fan det. Om ballongen mot all förmodan inte fattar eld eller faller i bitar kan man vara helt övertygad om att vinden just den dagen (som alla andra) inte helt överensstämde med SMHI’s prognos. Att landa nånstans mellan Åland och Grisslehamn är inte spännande utan bara skrämmande. Till skillnad mot SAS erbjuder inte ballongflygarna den vid flygresor så livsavgörande detaljen som kallas flytväst.
Ganska intressant iakttagelse då den i detta fallet, teoretiskt sett, faktiskt skulle kunna fylla en funktion.
Argument #4: Jag har det på min ”bucket list” – Gå omgående igenom den listan med en psykoterapeut!!!
Nu kanske nån undrar varför jag skriver om luftballonger men fråga inte mig för jag har ingen aning…