Jag trodde jag skulle åka hem i kväll men där trodde jag fel. Blir på kontoret upplyst om att några innovativa människor har sett till att mitt flyg är inställt pga strejk. Således ser man istället fram emot en hemfärd i morgon bitti. Med lite tur…
Varför dom strejkar är det ingen som riktigt vet men så befinner jag mig också i landet där man uppfann uttrycket ”strejka bör man annars dör man.
Då man vill vara på plats på morgonen och inte riskerar att missa det nästa (högst potentiella) flyget ber jag vår resebyrå att hitta ett hotellrum så nära flygplatsen som möjligt. Säger att jag skiter fullständigt i vilket hotell det är så länge det är nära, har ett tak och en säng. Kände mig trots allt strul rätt nöjd då jag meddelas om att man hittat ett rum som motsvarar min kravställning. Det är i dessa stunder jag, med all rätt, borde ifrågasätta min intellektuella status.
På kontoret meddelar jag min trevliga kollega att jag ämnar sätta mig på ett tåg till flygplatsen. Tåg förkortar restiden avsevärt och som en bonus slipper jag kräkas ner nån stackars taxichaufför. Tåg säger han då med en frågande röst. Det går väl inga tåg, dom har ju också gått i strejk.
Nu är jag inte längre lika nöjd!
Får väl lik förbannat sätta mig i en taxi då. Tänker att chauffören bor i landet och ändå mer eller mindre är medskyldig till deras strejkkultur och därmed förtjänar en spya i bilen. Får återigen samma undrande blick. Är du säker på att du vill åka taxi nu? Det är mitt i rusningstrafik och den är värre än nånsin för tågen går ju inte.
Av nån anledning tycker jag inte längre lika bra om min kollega.
Vet inte hur lång tid taxiresan varade då jag var fullt koncentrerad på att inte kräkas eller skrika nåt som kunde vara straffbart. Det tog i alla fall en overkligt lång tid och det hade förmodligen varit billigare att ha köpt en egen bil.
När chauffören äntligen deklarerar att vi är framme vid hotellet är det min tur att koppla på den frågande blicken. Bilen har ju stannat vid en rivningstomt. Ber en stilla bön att han bara är en skämtsam liten gynnare men icke då. När jag tittar upp på väggen sitter där en skylt med samma hotellnamn som vår resebyrå uppgett.
Efter några fruktlösa försök att hitta en hjälm eller nåt liknande skydd ber jag en snabb bön och går väldigt illa till mods in.
I receptionen möts jag av en onaturligt glad person som hälsar mig välkommen till deras fina hotell. Han verkar helt oberörd av det faktum att huset förmodligen kommer att rasa ihop och krossa honom vilken sekund som helst. Karlfan måste helt enkelt vara påtänd så ända ini helvete! Funderade först på om jag av ren nyfikenhet skulle fråga vad han tryckt i sig för det är utan tvekan nåt uppåttjack modell ”Creme de la Creme” men lät det bero.
När det nu närmar sig sängdags och fruktan för att väckas (nåja) av ett nedfallande tak sakta smyger sig på börjar jag undra om jag inte borde ompröva mitt beslut.
Ska nog helt enkelt gå ner och fråga om han har nåt kvar. Är det så bra som det verkade borde jag kunna flyga hem för egen maskin…